Bye bye min tofskebba!
Min allra första peruk, som var sååå snygg, men kliade sönder mig.
Lace Front, vilket jag inte tål.
Jag fick röda märken i pannan av den och eksem.
Men färgen, lockarna. Åhhh! Älskade den. Virveln i luggen. Det var så likt mig innan håret föll.
Men nu när jag tittar sitter den alldeles för högt upp i pannan...hmmm. Jag hade ju inget hår alls, och visste inte alls var hårfästet var.
Men kolla!
Bakifrån.
Inte mitt självfall.
Men ändå, ljust och lockigt.
Är kär i dessa ljusa lockar <3
Hihi ;)
Den peruken valde jag att klippa sönder.
I min rosa kebba blev den en som en tofs baktill i ´hålet´.
I en annan, lite sportigare kebba, valde jag att ha den hängande. Då gjorde jag en tofs eller korta flätor.
Nu när jag har fått lite hår. Eller mest i nacken, tänkte jag köpa en kebba att ha på mig i höst.
Men varför köpa en ny då jag älskar min rosa som jag sydde i hår i?
Så fram med min sprättare för att lossa alla trådar som håret sitter fast i kebban med.
Min frisör på Carl M Lund har verkligen sytt fast det riktigt ordentligt!
För stygnen sitter tätt, tätt.
Och nog har tofsen suttit fast, det kan jag intyga!
Framtill och vid båda öronen sydde hon i plastbitar som jag kunde fästa peruktejp på.
Allt för att kebban skulle sitta fast ordentligt!
Nu har jag en kebba som funkar när sommartemperaturen börja gå mot höst.
Och mitt hår i nacken är tjockt.
Mörkt, men på fotot går det lite åt det gråa hållet. Kameran ljuger faktisk lite ibland!
