En gulfärgad barnperuk har min frisör färgat i en sån här läcker färg.
Här är den avklippt rejält till en bob.
Långt hår är ett minne blott för mig nu.
Då jag provar peruken klipper hon till luggen så den ska likna min egna virvel.
Det måste ju se ut som du säger hon så glatt.
Jag vill att hon plattar håret så jag får känna mig för om jag trivs utan mitt självfall.
Tyvärr är den för stor på mitt huvud säger min frisör.
Hon drar handen över håret och känner att hättan bubblar säg.
Tyvärr går det inte att göra något åt det.
Det känns, men syns inte.
Det snöar enormt då jag står och väntar på min skjuts hem.
Min man dyker upp och jag går in i bilen.
På grund av snöfallet har jag en huva på mig.
Jag sätter mig i bilen och ler.
Drar sakta av mig huvan.
Oj säger han.
Så långt det är på sidorna.
Hmmmm
Visst önskade jag en kort tuff frisyr.
Men det finns inte i min storlek.
Väl hemma provar jag att locka den lite.
En liten lock uppsatt med en klämma blir en liten effekt på mitt plattade hår.
Jag fortsätter att locka håret.
Och så här blir resultatet.
Jag kan ha snedbena utan att peruken syns.
Det är en så härlig känsla.
Lace front tål jag inte. Och hellugg vill jag helst inte ha.
Så detta är en så lyxig känsla.
Det är denna barnperuk, fast ljus, som är grunden till mitt nya snygga hår.
Att tappa håret är en stor sorg.
Att vara jättekänslig mot material gör inte saken bättre.
Att dessutom ha mindre huvud än ett barn...ja inte blir det lättare.
Min frisör satte peruken på en frigolitstock efter färgning och tvätt.
Men så tittade hon på perukstocken, tog fram en kniv och kapade av en bit på var sida om huvudet.
Och tänk, den blev perfekt i storlek på mitt huvud.
Jag har ju hår men ändå sitter peruken fast och jag känner mig säker när jag har den på mig.
Det är väldigt ovanligt att ha hår i ansiktet.
Och få in hårstrån i ögonen.
Nu är det så länge sedan jag använde peruk.
🌸 🌸 🌸 🌸 🌸 🌸 🌸
