tisdag 13 februari 2018

JÄKLA MINIHUVUD!!!

Lycklig knallar jag iväg till min frisör.
Den nya måttbeställda ska provas och klippas in.
OJ! En Kristina Lugn tittar på mig från spegeln.


Men kan ni tänka er. Trots konstens alla regler. Mätande och måttat. Så är den för stor. Igen!!!
Varför i hela världen föddes jag med så litet huvud???
Då jag fick prova denna peruk, en barnperuk, satt den perfekt. Lite hårt kanske.
Både Therese, min frisör, och jag var överlyckliga. En peruk som passar på mig!!!
Vi har slitit i över 2 år nu med att få till en som passar mig.
Tyvärr är denna för stor. Den står ut vid tinningarna. Trots att Therese böjer in peruken där.
I nacken är den också för stor. Och i pannan. NEJ! Vad händer??
Hon förstår ingenting.
Berättar om en annan tjej som råkat ut för samma sak. Och hon hade ändå testat hättan innan håret syddes på.
Jag måttade min V-hair efter mitt förra besök hos frisören och ändrade måttet över öronen, där den förra klämde.
Där sitter den bra nu, i alla fall.

Therese börjar klippa i nacken. Jag vill, efter mycket tänkande, ha den mycket kortare. 
Då peruken har långt hår fastnar den bakom ryggen i soffan och i bilen och då jag ska böja mig fram rycks peruken bakåt.
Nu vill jag ändra. Lite vårfrisyr. Nytt år, nytt hår.

Hon klipper och klipper. Skär och tunnar ut.
På golvet växer en hög med brunt fint hår.
Endast 170 kr betalar jag för denna. Äkta hår.
Och så klipps halva peruken bort.
Men det är mitt val, min peruk.

Jag funderar över varför den blev för stor.
Föreslår att de borde göra 2 kilar som kan värmas för att anpassa peruken både utåt och inåt.
Therese ska försöka komma ihåg det till nästa träff med Carl M Lundh.

Det byggs och hamras i salongen på USÖ.
Nya större lokaler ska det bli. Men nu får jag sitta i en korridor där de provisoriskt har perukrummet under ombyggnationen. 

Jag har denna gång valt en helt rak peruk.
Inget självfall som jag är van vid.
Även min Freedom Wig blir så lätt tovig.
Så nu får vi se hur jag ska trivas.

Therese lockar till den efter att ha lagt på värmeskydd.
Sprayar för att frisyren ska hålla under den blåsiga promenaden hem.

5 tejpbitar måste hon sätta in för att peruken ska hållas på plats.
Jag som trodde jag skulle slippa tejp...
Tål ingen av de toupétejper som finns.
Tål ju inte ens plåster.
Får eksem av det.

Så en peruk där håret kan växa under. En peruk som sitter hårt.
Den drömmen gick i spillo.

Therese funderar på om hon kan sy in den lite...men först ska jag hem och prova för att testa.




På hemvägen blåser det enormt, så jag tar på mig luvan.
Detta får peruken att röra på sig.
Tejpen sitter fast i mitt hår.
I luggen rör sig peruken fram och tillbaka och jag får hela luggen i ögonen. 

Väl hemma provar jag att sätta upp håret lite. 
Tar sidhåret bakåt med en klämma. Det känns och ser jättebra ut.
Hellugg är ju inte jag. Men färgen känns så himla bra.
Jag får kämpa med att göra en liten snedlugg. Det har jag lyckats med förut.

På kvällen när jag ska ta av mig den skriker jag av smärta. Jag gråter hysteriskt.
Så ont gör det när tejpen fastnat i mitt hår.
Min man får inte röra den. Själv klarar jag inte att ta av den.
Så vi går in i badrummet och dränker in tejpbitarna med vatten och lite lite i taget lossnar de.
Dock har en tejpbit fastnat rejält i håret. Vikt in sig.  Så fort min man tog tag i den rann tårarna.
Jag trodde jag skulle få klippa bort den.
Min hårbotten smärtar enormt och tillslut är tejpbiten borta.
Så även all mascara. 
Aldrig att jag tar på mig denna igen!!!!

Varför kan vissa klicka hem en peruk från Wish och den bara passar direkt.
De ser så snygga ut utan att behövt sy eller klippa in den.
Ja, jag är avundsjuk.
Vill också ha ett normalstort huvud.

Min frisör har många gånger tröstat mig med att det är värre med extremt stort huvud.
Det är inte roligt att meddela en kund att, tyvärr, vi har inte så stora peruker.
Också en tanke.

Nu ska jag orka ta tag i detta. Ringa min frisör. Börja om igen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar