PROVAR TOPPERS

Tänk att det ska vara så jobbigt att få håret tillbaka. 

Men vad tuff du är som vågat klippa av dig håret. 

Du är ju jättesnygg i kort hår.

Vilken fräck frisyr.

Helt inne med riktigt kort hår och färgat i olika färger.

Jag har fått höra så många fina ord sen jag slutade använda min peruk.

Men ändå. Jag ser bara hur lite hår jag har i tinningarna.

Hur tunt det är uppe på huvudet. 

Varför har jag så svårt att känna mig nöjd över att håret börjar komma tillbaka?

Varför jämför jag med hur håret såg ut innan Alopecian kom?

Jag borde ju vara glad.

Ändå smyger jag lite när jag går ut till brevlådan. Är någon granne ute som kan se mig??

Jag grät i går kväll över mitt gamla fina självlockiga hår.

Långt och blankt.

Många fina hårstrån. Typiskt skandinaviskt.

Visserligen har jag lite fall i det som växer ut nu.

Och mjukt och blankt är det.

Innan jag la mig igår kväll tog jag detta foto.

För att minnas.

Ett telefonsamtal till min frisör. Lite rådgivning.

Och här sitter jag nu.

Jag har funderat och funderat.

För att se ut som jag, fast med tjockare hår.

För att det inte ska vara så stor skillnad mellan att gå utan peruk och med.

MEN, vill jag vara helt gråhårig??

Jag är ju inte direkt 20 år. För då vore jag ju helt inne.

Nu har jag ju passerat 50, och "vi" färgar ju snabbt bort de gråa som kommer.

För gammal och grå vill ju ingen vara.

Jag gråter en skvätt när hon känner och tittar på mitt hår.

Nej gråt inte säger hon. Jo så klart får du gråta så mycket du vill ändrar hon sig till.

Det år så mycket jobbiga känslor som följer denna hemska sjukdom.

Therese plockar fram olika toppers.

Konstigt nog är det 2 gråa som jag provar lite extra.

Den första är lite mer silvrig.

Den andra är så snygg i frisyren.

Jag har haft kort hår tidigare. Självvalt förstås.

Då var det upprakat i nacken.

Stort och tuperat uppe på bakhuvudet.

Men polisonger har jag aldrig haft.

Alltid långa som jag drog bakom öronen, för att snabbt kunna få långt hår igen :)

Så min frisör ska nu kolla om denna finns ljusare. 

Och så ska hon klippa upp den.

Även tunna ut den längs med min nacke.

Polisongerna är för långa och så vill jag kunna lyfta upp håret på bakhuvudet.

Dessa så kallade toppers är så stora som peruker på mitt lilla huvud.

Enda skillnaden är att de är smidigare.

De sätts fast med små klämmor, som  min frisör ska byta ut till en mindre variant.

En längst fram i luggen vill jag ha. Så jag känner att den verkligen sitter fast.

Nackdelen är att klämmorna sliter på håret.. Och min lugg är ju inte så tjock.

Vi får se hur vi löser det, om det nu finns någon som tilltalar mig.

Om 2 veckor har jag ny tid hos henne.

Självvalt gråhårig....

Direkt efter frisörbesöket går jag in på toaletten och försöker fota mig i samma vinkel.

För att ha något att jämföra med.

Det är svårt att komma ihåg annars.

Min frisör satte på mig en ljus toppers också. Med långt fint hår.

Men den var alldeles för stor.

Gick ner över öronen. 

Precis som alla peruker jag provat genom åren.

Jag velar, funderar, sliter mitt hår.

Vill jag vara grå???
Har huvudbry de lux!!

Kontaktar min frisör.

Vi tar det lugnt med den gråa hårdelen.

På din inbokade tid pratar vi mer.
Ligg nu inte sömnlös. Hälsar min underbara fina frisör.

Så skönt att hon förstår min huvudbry.

GAMMAL PERUK BLEV TOFS I EN KEBBA, OCH KEBBAN KOM TILLBAKA

Bye bye min tofskebba!

Min allra första peruk, som var sååå snygg, men kliade sönder mig. 

Lace Front, vilket jag inte tål. 

Jag fick röda märken i pannan av den och eksem.

Men färgen, lockarna. Åhhh! Älskade den. Virveln i luggen. Det var så likt mig innan håret föll.

Men nu när jag tittar sitter den alldeles för högt upp i pannan...hmmm. Jag hade ju inget hår alls, och visste inte alls var hårfästet var. 

Men kolla!
Bakifrån.
Inte mitt självfall.
Men ändå, ljust och lockigt.

Är kär i dessa ljusa lockar <3
Hihi ;)

Den peruken valde jag att klippa sönder.

I min rosa kebba blev den en som en tofs baktill i ´hålet´.

I en annan, lite sportigare kebba, valde jag att ha den hängande. Då gjorde jag en tofs eller korta flätor.

Nu när jag har fått lite hår. Eller mest i nacken, tänkte jag köpa en kebba att ha på mig i höst.

Men varför köpa en ny då jag älskar min rosa som jag sydde i hår i?

Så fram med min sprättare för att lossa alla trådar som håret sitter fast i kebban med.

Min frisör på Carl M Lund har verkligen sytt fast det riktigt ordentligt!

För stygnen sitter tätt, tätt.

Och nog har tofsen suttit fast, det kan jag intyga!

Framtill och vid båda öronen sydde hon i plastbitar som jag kunde fästa peruktejp på.

Allt för att kebban skulle sitta fast ordentligt!

Nu har jag en kebba som funkar när sommartemperaturen börja gå mot höst.

Och mitt hår i nacken är tjockt. 

Mörkt, men på fotot går det lite åt det gråa hållet. Kameran ljuger faktisk lite ibland!

HÅRUPPSÄTTNING

Då det blåser lite är det så skönt att kunna sätt upp all lugg bakåt.

Jag har köpt ett fint glittrande spänne :) Måste ju få känna mig fin även baktill :)

Då jag denna gång valde en rak peruk, för att de självlockigt alltid tovade sig så i nacken, får jag nu locka den vid behov. Men värme sliter ju så.

Att göra 2 flätor och låta torka ger en lite busig frisyr istället.

Ser mer äkta ut än alla perfekta lockar! :D

NY PERUK SOM SITTER UTAN TEJP. SÅÅ GLAD.

ÄNTLIGEN ÄR DAGEN D HÄR!

Jag har äntligen fått min peruk som sitter perfekt. Utan att klia och sticka.

Ingen tejp behövs och håret är så mjukt och gosigt.

Under denna kan mitt hår växa ut, om det nu vill. Vilket jag hoppas och önskar, så klart.

Min frisör och jag bestämde att denna ska vara lång, min förra som blev helt fel i storlek klippte jag i en längre page med kort lugg. Dock trivdes jag aldrig i den frisyren.

Hellång lugg har jag aldrig haft. Det går ju alltid att klippa kortare om jag inte trivs med den.

Håret lockas och jag får lite spray i det.

För som min frisör säger kommer jag att pilla rätt mycket med det ikväll hihi.

Min man kommer för att hämta upp mig och reagerar inte då han ser mig.

Så olik mig är jag alltså i detta hår.

Jag testar att sätta håret bakom öronen. Det ser bra ut och känns bättre. Är inte van med en lång lugg som är i vägen ju.

Mina virvlar i luggen saknar jag dock. Nu ligger luggen så platt.

Över natten ska jag prova att blöta luggen lite och dra bakåt med en klämma.

För jag måste ju vara rädd om knutarna. Får inte sätta klämmor där fick jag höra. Bäst att lyda så denna håller länge nu.

Tyvärr, är den lite stor. Inte ner över öronen, tack och lov.

Men det blir veck över huvudet, de känns när jag drar handen ner över håret.

Så det finns lite justeringar innan jag kan få till min perfekta peruk.

Tänk vad skönt att ha ett mått. Då kan jag bara välja andra färger och lite slingor och sen välja mellan perukerna.

Nu har jag gjort om benan och dragit bort luggen från ansiktet.
Hmm, inte så snyggt men så mycket skönare än att inte se nåt ;)

Denna peruk är en måttbeställd äktahårsperuk med Miranda stomme.
En barnperuk från Gemtress

ÅRSMÖTE MED ALOPECIFÖRBUNDET OCH MINGEL MED CARL LUNDH

SAS RADISSON I SOLNA

Att hotellet ligger i närheten av Friends Arena syns väl.

Sverige - Tjeckien

På väggen ovanför sängen sitter denna tavla - resultatet 13

En flaska rött och röda rosor vid detta lilla bord njuter vi av och firar vår dag.

Min rosa outfit syns i lampan.

Cerise sjal från Christine Headwear och en topp i matchande färg.

Då vi checkar in får vi frågan om vilken våning vi vill bo på.

Det är första gången vi är här säger vi.

Då bokar jag in er högt upp, säger receptionisten och ler.

10:onde våningen har en magnifik utsikt. 

Mina tårar rinner när håret faller.

Snälla, säg att jag gör rätt nu.

Min man tröstar och säger att jag är vacker som jag är. Och att det kommer växa ut igen.

Snart måste vi raka dig igen, då peruken sitter med vacuum.

Lite hår har fastnat på axeln.

På golvet ligger det desto mer som vi sköljer ner i duschen.

Jag vill inte titta mig i spegeln.

Duschar och torkar mig.

Smörjer in mig men undviker att smörja in huvudet. Det får jag göra ikväll.

Nu åker peruken på och vi går ut för att äta och fira vår 6-årsdag.

Vi träffades fredagen den 13 april.

Då hade vi varit ifrån varandra i 29 år - en ungdomskärlek som blommat upp igen!

Kvällen avslutas med en drink och champagne på hotellet.

Jag har bestämt med 3 kvinnor från Dalarna som jag ska äta lunch med.

De shoppar i centret där vi bor i hotellet.

Klockan 13 är det dags för årsmöte med alopeciförbundet.

Det drar över på tiden då alla är så engagerade.

2 unga tjejer berättar om sina projekt att få in pengar till förbundet.

Den ena, 15 år, stickar lovikkavantar. Både för bröst- och prostatacancer samt för alopeci.

Den andra, 19 år, trycker upp kläder och väskor med ett ansikte - utan hår.

Jag föll för en rosa ryggsäck. Liten och smidig.

Foto kommer senare.

Efter mötet var det fika och sedan fortsatte mötet med Carl M Lundh.

En modell fick olika peruker. De lockades, sattes upp i olika uppsättningar och de som ville fick prova.

Det avslutades med mingel, champagne och snittar.

Alla får vi välja en påse med innehåll från Christine Headwear.

Jag väljer en sjal i rosa/gult med knytband.

Innan vi åker hinner jag prata med en tjej från Carl M Lundh i Malmö.

Jag berättar om mitt problem med peruker, trots måttbeställda och uppsydda i Thailand.

Hon ska kontakta Hedda och Terese. Säger att både Västerås och Stockholm är nära, så någon kanske har varit med om ett liknande fall och kan hjälpa till.

För jag är inte ensam om mina problem: litet huvud, känslig mot ALLT!!

Vilken helg!

Så många gulliga tjejer jag mött.

Varför måste Sverige vara så stort?

Jag var själv från min ort.

VÅRFÄRGER PÅ HUVUDET

VISST SKA MAN LYSA UPP NÄR DET ÄR VÅR

Jag provar kläder inför helgens årsmöte med Alopeciföreningen.

Under bilresan vill jag ha mjuka kläder och sparar på min peruk är tanken.

Så denna nyinköpta sjal i knallig cerise färg frånn Christine får pryda mitt huvud. Tillsammans med en träningstopp i nästan samma ton tillsammans med svarta jeans och en svart kofta och mina snygga stövletter kommer jag känna mig snygg när vi traskar in på hotellet. 

Mötet hålls på SAS Radisson i Solna

Först hålls årsmöte och efteråt blir det mingel och fika.

Carl M Lund visar nyheter och bjuder på inspiration och frisyrtips.

Jag har bokat upp med några tjejer från Dalarna att vi ska äta lunch tillsammans innan mötet börjar.

Det ska bli jätteskoj att få träffa några i samma sits då man ju är rätt så ensam i detta.

Årsmöte Alopeciförbundet Riks 2018

Välkomna på årsmöte i Stockholm Solna! Mötet börjar klockan ett och håller på ca 1,5 timme. Därefter bjuder förbundet på kaffe/te och något gott därtill. Från klockan tre kommer Carl M Lundh Stockholm bjuda på inspiration, nyheter, trender och frisyrtips. Modellen Emma, som själv har alopeci, kommer att medverka tillsammans med duktiga frisörer. För dig som vill mingla vidare bjuder Carl M Lundh på lite tilltugg och dryck från 17:00 fram till 18:00.

Tid: Lördag 14 april 13:00

Plats: Park Inn by Radisson Solna, Hotellgatan 11, Solna

RAKA ELLER INTE RAKA?

Jag funderar fram och tillbaka.

Ska jag raka huvudet, så jag kan ha min freedom wig.

Min nyaste peruk är ju för stor.

Kanten fram i luggen är jättevass och viker in sig emellanåt.

Jag får skavsår i pannan av den.

Sen syns det att den är för stor på höger sida vid örat.

Om det blåser till utomhus eller om jag sätter upp håret ser man rakt in under peruken.

Detta trots att det finns en liten del att vika in.

Är den för stor så hjälper inget.

Vakuumet fungerar inte i min freedom nu när jag har lite hår.

Igår bestämde jag mig för att klippa håret. Själv.

Det hår som växer, växer minsann rejält.

Men. De kala fläckarna blir större och fler.

Så för att det inte ska vara så stor skillnad mellan fläckar och hår fick saxen jobba lite.

Med en handduk i handfatet föll stora tosor av hår ner. Mörkt och ljust blandat.

Jag försökte klippa in och upp det för att följa huvudformen.

Tänker att min svärdotter får jämna till det när vis ses nästa gång. Utbildad frisör som hon är.

Min fina Tintinlugg som jag älskat så har tunnats ut, så för att må bättre när jag ser mig i spegeln kommet detta bli bra. 

Den är nu kortare och ser automatiskt fylligare ut.

Inte världens bästa foto, en tandborstande nyklippt. Hihi :)

Efter att idag provat min peruk igen bestämde jag mig för att ringa till frisören och boka en tid.

Kanske går det att klippa luggen annorlunda på höger sida så tomrummet inte syns.

Redan på onsdag, om 2 dagar alltså, får jag en tid.

Klockan 11.15 ska jag vara där.

Håll tummarna nu att hon kan fixa till detta.

Nu när det börjar bli varmare ute kan jag ju inte längre gömma mig bakom, eller rättare sagt, under en mössa längre.

NY PERUK - IGEN

Idag är både Therese och Hedda med för att klura ut hur min peruk kunde bli för stor.

Trots att den var måttbeställd.

Hedda har en teori: Kanske har syerskan i Thailand töjt ut den då hon sytt den.

Hållit ett finger innanför.

Haft den på en för stor perukstock.

Jag ställer då frågan, för säkert femte gången: Varför finns ingen frisör med som talar om att peruken måste lämna fabriken i den storleken den är beställd i.

Varför har ingen tänkt på det?

Måste jag åka ner och förklara, på Thailändska???

Hedda mäter mitt huvud, från panna till nacke.

Från öra till öra.

Från tinning till tinning.

Alla mått stämmer som skickades in när peruken beställdes.

Hedda ringer till Lund och frågar lite mer.

Peruken som passar på mitt huvud är en barnperuk.

Jag får prova den igen.

Den sitter fast!

Men är för stor. Går ner för lång i nacken, för långt ner över öronen och är för stor över huvudet.

En BARNPERUK!!!

Hedda målar med en svart kajalpenna konturerna efter min peruk.

Jag får ett uppvärmt "tefat" över huvudet som 4 händer trycker ner den.

Både Therse och Hedda målar på den efter kajalstrecken innan den torkar och blir vit.

Nu måste vi ta bort den säger Therese. Nej vi väntar ett tag säger Hedda.

Till slut är den helt vit och lite lite varm, från att ha varit genomskinlig och jättevarm.

Då ska de ta av mig den.

Den sitter som berg.

Den går inte att rubba.

Värst är det vid pannan.

De drar. Vickar. Drar.

Jag skriker AJ!!

Ett tag tror jag att de måste skära bort den.

Det gör ont!!!

Men fortsätt säger jag.

Det kommer bli bra.

Precis som när man föder barn.

Det gör ont, men kommer nåt gott ut.

Therese klipper och klipper. 

Sen lockar hon den.

Jag har lite hår kvar.

Tål inte tejp.

Så hon syr i en stor klämma i nacken.

Och en stor klämma snett på vänster sida, där jag fortfarande har rätt mycket hår kvar.

Peruken håller inte med klämmorna när jag kommit hem.

Den åker ner mot höger öra och skaver nåt enormt!

Varför måste kanten vara så vass??

Efter en fråga på fb:s alopecisida får jag hjälp direkt.

Det finns Compedplåster man kan sätta örat för att inte förvärra.

Min tanke är att sätta plåstret på peruken.

Att ta en selfie är inte min grej.

Men redan andra dagen har jag fått till min snedlugg.

Jag skickar bilden till min frisör, och snabbt kommer svaret.

Snygging!

Hon är för go´. Och alltid så peppande!

Jag får till klämmorna så den sitter rakt.

Helt perfekt.

Utan skav.

Känner mig helt OK idag.

Jag törs säga det.

Jag känner mig snygg, även fast fotot inte gör rättvisa.

JÄKLA MINIHUVUD!!!

Lycklig knallar jag iväg till min frisör.

Den nya måttbeställda ska provas och klippas in.

OJ! En Kristina Lugn tittar på mig från spegeln.

Men kan ni tänka er. Trots konstens alla regler. Mätande och måttat. Så är den för stor. Igen!!!

Varför i hela världen föddes jag med så litet huvud???

Då jag fick prova denna peruk, en barnperuk, satt den perfekt. Lite hårt kanske.

Både Therese, min frisör, och jag var överlyckliga. En peruk som passar på mig!!!

Vi har slitit i över 2 år nu med att få till en som passar mig.

Tyvärr är denna för stor. Den står ut vid tinningarna. Trots att Therese böjer in peruken där.

I nacken är den också för stor. Och i pannan. NEJ! Vad händer??

Hon förstår ingenting.

Berättar om en annan tjej som råkat ut för samma sak. Och hon hade ändå testat hättan innan håret syddes på.

Jag måttade min V-hair efter mitt förra besök hos frisören och ändrade måttet över öronen, där den förra klämde.

Där sitter den bra nu, i alla fall.

Therese börjar klippa i nacken. Jag vill, efter mycket tänkande, ha den mycket kortare. 

Då peruken har långt hår fastnar den bakom ryggen i soffan och i bilen och då jag ska böja mig fram rycks peruken bakåt.

Nu vill jag ändra. Lite vårfrisyr. Nytt år, nytt hår.

Hon klipper och klipper. Skär och tunnar ut.

På golvet växer en hög med brunt fint hår.

Endast 170 kr betalar jag för denna. Äkta hår.

Och så klipps halva peruken bort.

Men det är mitt val, min peruk.

Jag funderar över varför den blev för stor.

Föreslår att de borde göra 2 kilar som kan värmas för att anpassa peruken både utåt och inåt.

Therese ska försöka komma ihåg det till nästa träff med Carl M Lundh.

Det byggs och hamras i salongen på USÖ.

Nya större lokaler ska det bli. Men nu får jag sitta i en korridor där de provisoriskt har perukrummet under ombyggnationen. 

Jag har denna gång valt en helt rak peruk.

Inget självfall som jag är van vid.

Även min Freedom Wig blir så lätt tovig.

Så nu får vi se hur jag ska trivas.

Therese lockar till den efter att ha lagt på värmeskydd.

Sprayar för att frisyren ska hålla under den blåsiga promenaden hem.

5 tejpbitar måste hon sätta in för att peruken ska hållas på plats.

Jag som trodde jag skulle slippa tejp...

Tål ingen av de toupétejper som finns.

Tål ju inte ens plåster.

Får eksem av det.

Så en peruk där håret kan växa under. En peruk som sitter hårt.

Den drömmen gick i spillo.

Therese funderar på om hon kan sy in den lite...men först ska jag hem och prova för att testa.

På hemvägen blåser det enormt, så jag tar på mig luvan.

Detta får peruken att röra på sig.

Tejpen sitter fast i mitt hår.

I luggen rör sig peruken fram och tillbaka och jag får hela luggen i ögonen. 

Väl hemma provar jag att sätta upp håret lite. 

Tar sidhåret bakåt med en klämma. Det känns och ser jättebra ut.

Hellugg är ju inte jag. Men färgen känns så himla bra.

Jag får kämpa med att göra en liten snedlugg. Det har jag lyckats med förut.

På kvällen när jag ska ta av mig den skriker jag av smärta. Jag gråter hysteriskt.

Så ont gör det när tejpen fastnat i mitt hår.

Min man får inte röra den. Själv klarar jag inte att ta av den.

Så vi går in i badrummet och dränker in tejpbitarna med vatten och lite lite i taget lossnar de.

Dock har en tejpbit fastnat rejält i håret. Vikt in sig.  Så fort min man tog tag i den rann tårarna.

Jag trodde jag skulle få klippa bort den.

Min hårbotten smärtar enormt och tillslut är tejpbiten borta.

Så även all mascara. 

Aldrig att jag tar på mig denna igen!!!!

Varför kan vissa klicka hem en peruk från Wish och den bara passar direkt.

De ser så snygga ut utan att behövt sy eller klippa in den.

Ja, jag är avundsjuk.

Vill också ha ett normalstort huvud.

Min frisör har många gånger tröstat mig med att det är värre med extremt stort huvud.

Det är inte roligt att meddela en kund att, tyvärr, vi har inte så stora peruker.

Också en tanke.

Nu ska jag orka ta tag i detta. Ringa min frisör. Börja om igen.

GJUTIT AV MITT HUVUD

Sitter framför spegeln i bakre rummet, det helt utan insyn.

Terese kliar sig i håret och vet inte riktigt hur hon ska göra.

Jag ska nämligen prova om det finns någon färdig hätta som passar mig. Både storlek på huvud och ovanför öronen.

Så här ser de första vi provar ut. Ingen sitter hundra bra. Men storlek 53 är rätt OK.

Eller inte rätt OK..för stor och bubblig på huvudet...

Rose-Marie som gör sin allra sista dag på salongen kommer in och hjälper oss lite. Hon öppnar en låda och tar fram hättor som är för cyberhair.

Och titta här, storlek 21 sitter som en smäck.

Tereses och Rose-Marie hjälps åt att markera och mäta mitt huvud åt alla håll och kanter.

Jag får känna på en peruk med ett hår jag glömt namnet på...Vital Hair...men det är lika mjukt som cyberhair. Skillnaden är att det går att staila mer.

Även virvlar och min önskade bena markeras.

Medan en plasthätta värms upp får jag puder på huvudet.

Den första hättan glömmer Terese att göra hål i!

Så en lång väntan blir det igen, då det tar tid att värma upp plasten.

Rose-Marie frågar om jag vill ha prinsesstårta och kaffe. Ja tack!

Hon bjuder på det idag eftersom det är hennes sista dag.
Passar mig perfekt just nu. Trött efter att ha suttit i frisörstolen i 2 timmar.

Jag passar att smita på toaletten innan det är dags för nästa inprovning.

Både Hedda och Terese står och trycker för att forma hätta exakt över mitt huvud.

Terese målar sen mina huvudmarkeringar på hättan innan den stelnat och blivit helvit.

Nu är jag så trött att jag ber om att få en ny tid, en annan dag, för att fortsätta.

Hårfärg, längd, frisyr...Orkar bara inte mer nu.
3 timmar och 45 minuter får duga!!

MÖRK KORT PERUK - FÖR MYCKET JOBB

Jag blir inte kompis med min mörka peruk. Cyberhair är helt underbart. Men allt på peruken måste stajlas. Och jag som de senaste åren valt att ha mitt hår långt med sidbena och lång lugg då jag inte orkar/kan hålla upp armarna för att blåsa och fixa med en frisyr. 

Och så är den för stor. Den trycker så över öronen.

Jag kan ta det partiet och lägga över öronen. Så den är för lång där. Inte konstigt att det gör så himla ont. Värken gör mig nästan bedövad där det trycker på.

Går nu omkring med min ljusa Pretty peruk med bambumössan under. Det är jag när jag ser mig i spegeln. Ljust och långt hår. MEN den kliar nåt enormt. Och så går det ALDRIG att dra fingrarna genom håret. Ja, jag vet att min frisör nämnde det första gången jag var hos henne. Alla långa peruker med självfall och lockar blir toviga. Så himla synd då jag älskar hur jag ser ut i denna.

Tidigare läste jag om en tjej som satt in extra hår i nacken, äkta hår. För att det inte skulle bli så tovigt. Smart. Men hjälper inte mig.

Nu håller jag tummarna för att få hjälp med en hätta som passar mig och mitt lilla huvud imorgon.

Jag har glömt att skriva upp vilket klockslag jag ska vara hos frisören imorgon. Så jag får hänga på låset kl 9.00 - eller ringa dem direkt då.

Rose-Mari gör sina 2 sista dagar nu innan hon går i pension. Och jag är så glad att jag hann få en tid så hon kan vara med och dela med sig av sina kunskaper.

De har några färdiga hättor som jag ska prova.

Funkar ingen ska jag få göra en avgjutning av mitt huvud.

Hårfärger väljs och sen tar det 3 månader innan jag får den. Kan ibland ta upp till 6 månader. Evig väntan.

VÅRENS NYHETER FRÅN CHRISTINE HEADWEAR

Trots att jag var så nervös blev mingelkvällen helt underbar. Så härligt att träffa andra i samma sits som jag. Alla såg ut att ha äkta hår 😊 Och på slutet provade vi vårens nyheter och vi fick se varandra utan peruker. Som någon sa, det känns som vi känt varandra länge. Bra betyg och ett härligt gäng 💖

Äppelcider, Päroncider, rött- och vitt vin. Och så massa gott tilltugg. 

Vi fick prova vårens nyheter och med 20% rabatt köpte jag en ny buff från Christine. 

Gammelrosa med knyt. Jag älskar att ha en lång hänga ner över axeln. Som om jag har en lång fläta, som förr.