MORGONTROLL

OM jag nu ska säga något negativt om mitt hår på huvudet...så blir det att varje morgon när jag vaknar står det på ända!

Fördelen är att det är lätt att fixa till. 

Bara blöta håret samtidigt som jag tvättar ansiktet. 

Göra en bena och vips så är det klart!

Hihi, bjuder på denna dagen till ära ;)

PROVAR TOPPERS

Tänk att det ska vara så jobbigt att få håret tillbaka. 

Men vad tuff du är som vågat klippa av dig håret. 

Du är ju jättesnygg i kort hår.

Vilken fräck frisyr.

Helt inne med riktigt kort hår och färgat i olika färger.

Jag har fått höra så många fina ord sen jag slutade använda min peruk.

Men ändå. Jag ser bara hur lite hår jag har i tinningarna.

Hur tunt det är uppe på huvudet. 

Varför har jag så svårt att känna mig nöjd över att håret börjar komma tillbaka?

Varför jämför jag med hur håret såg ut innan Alopecian kom?

Jag borde ju vara glad.

Ändå smyger jag lite när jag går ut till brevlådan. Är någon granne ute som kan se mig??

Jag grät i går kväll över mitt gamla fina självlockiga hår.

Långt och blankt.

Många fina hårstrån. Typiskt skandinaviskt.

Visserligen har jag lite fall i det som växer ut nu.

Och mjukt och blankt är det.

Innan jag la mig igår kväll tog jag detta foto.

För att minnas.

Ett telefonsamtal till min frisör. Lite rådgivning.

Och här sitter jag nu.

Jag har funderat och funderat.

För att se ut som jag, fast med tjockare hår.

För att det inte ska vara så stor skillnad mellan att gå utan peruk och med.

MEN, vill jag vara helt gråhårig??

Jag är ju inte direkt 20 år. För då vore jag ju helt inne.

Nu har jag ju passerat 50, och "vi" färgar ju snabbt bort de gråa som kommer.

För gammal och grå vill ju ingen vara.

Jag gråter en skvätt när hon känner och tittar på mitt hår.

Nej gråt inte säger hon. Jo så klart får du gråta så mycket du vill ändrar hon sig till.

Det år så mycket jobbiga känslor som följer denna hemska sjukdom.

Therese plockar fram olika toppers.

Konstigt nog är det 2 gråa som jag provar lite extra.

Den första är lite mer silvrig.

Den andra är så snygg i frisyren.

Jag har haft kort hår tidigare. Självvalt förstås.

Då var det upprakat i nacken.

Stort och tuperat uppe på bakhuvudet.

Men polisonger har jag aldrig haft.

Alltid långa som jag drog bakom öronen, för att snabbt kunna få långt hår igen :)

Så min frisör ska nu kolla om denna finns ljusare. 

Och så ska hon klippa upp den.

Även tunna ut den längs med min nacke.

Polisongerna är för långa och så vill jag kunna lyfta upp håret på bakhuvudet.

Dessa så kallade toppers är så stora som peruker på mitt lilla huvud.

Enda skillnaden är att de är smidigare.

De sätts fast med små klämmor, som  min frisör ska byta ut till en mindre variant.

En längst fram i luggen vill jag ha. Så jag känner att den verkligen sitter fast.

Nackdelen är att klämmorna sliter på håret.. Och min lugg är ju inte så tjock.

Vi får se hur vi löser det, om det nu finns någon som tilltalar mig.

Om 2 veckor har jag ny tid hos henne.

Självvalt gråhårig....

Direkt efter frisörbesöket går jag in på toaletten och försöker fota mig i samma vinkel.

För att ha något att jämföra med.

Det är svårt att komma ihåg annars.

Min frisör satte på mig en ljus toppers också. Med långt fint hår.

Men den var alldeles för stor.

Gick ner över öronen. 

Precis som alla peruker jag provat genom åren.

Jag velar, funderar, sliter mitt hår.

Vill jag vara grå???
Har huvudbry de lux!!

Kontaktar min frisör.

Vi tar det lugnt med den gråa hårdelen.

På din inbokade tid pratar vi mer.
Ligg nu inte sömnlös. Hälsar min underbara fina frisör.

Så skönt att hon förstår min huvudbry.

GAMMAL PERUK BLEV TOFS I EN KEBBA, OCH KEBBAN KOM TILLBAKA

Bye bye min tofskebba!

Min allra första peruk, som var sååå snygg, men kliade sönder mig. 

Lace Front, vilket jag inte tål. 

Jag fick röda märken i pannan av den och eksem.

Men färgen, lockarna. Åhhh! Älskade den. Virveln i luggen. Det var så likt mig innan håret föll.

Men nu när jag tittar sitter den alldeles för högt upp i pannan...hmmm. Jag hade ju inget hår alls, och visste inte alls var hårfästet var. 

Men kolla!
Bakifrån.
Inte mitt självfall.
Men ändå, ljust och lockigt.

Är kär i dessa ljusa lockar <3
Hihi ;)

Den peruken valde jag att klippa sönder.

I min rosa kebba blev den en som en tofs baktill i ´hålet´.

I en annan, lite sportigare kebba, valde jag att ha den hängande. Då gjorde jag en tofs eller korta flätor.

Nu när jag har fått lite hår. Eller mest i nacken, tänkte jag köpa en kebba att ha på mig i höst.

Men varför köpa en ny då jag älskar min rosa som jag sydde i hår i?

Så fram med min sprättare för att lossa alla trådar som håret sitter fast i kebban med.

Min frisör på Carl M Lund har verkligen sytt fast det riktigt ordentligt!

För stygnen sitter tätt, tätt.

Och nog har tofsen suttit fast, det kan jag intyga!

Framtill och vid båda öronen sydde hon i plastbitar som jag kunde fästa peruktejp på.

Allt för att kebban skulle sitta fast ordentligt!

Nu har jag en kebba som funkar när sommartemperaturen börja gå mot höst.

Och mitt hår i nacken är tjockt. 

Mörkt, men på fotot går det lite åt det gråa hållet. Kameran ljuger faktisk lite ibland!

HÅRET VÄXER, MEST I NACKEN

JISSES VAD DET GROR!

I nacken är håret tjockt.

Där finns inga tomma luckor.

Framme i luggen, upptill och baktill är det lite tunnare.

Svårt att få till en frisyr. 

Frisyr och frisyr, jag är glad över alla hårstrån jag har.

Älskar mina hårstrån!

HÅRUPPSÄTTNING

Då det blåser lite är det så skönt att kunna sätt upp all lugg bakåt.

Jag har köpt ett fint glittrande spänne :) Måste ju få känna mig fin även baktill :)

Då jag denna gång valde en rak peruk, för att de självlockigt alltid tovade sig så i nacken, får jag nu locka den vid behov. Men värme sliter ju så.

Att göra 2 flätor och låta torka ger en lite busig frisyr istället.

Ser mer äkta ut än alla perfekta lockar! :D

EN LITEN FÖRSIKTLIG UPPDATERING...MIN TINTINLUGG BÖRJAR SÅ SMÅTT SYNAS IGEN

Går runt i trädgården och lyssnar på en ljudbok och rensar bort lite överblommat i rabatterna.

Kommer på mig själv att tänka på att varken någon bil, hundägare eller cyklist passerar utanför.

Ska jag våga???

Jag går upp till badrummet och kollar mig i spegeln. Ändrar speglarna så jag ser från alla håll.

Lånar lite gelé från min man som står på en hylla i badrumsskåpet.

Det går att dölja hårbotten som syns mitt bak lite med hjälp av gelén och några lockar.

Jag tar tag i det.

På med solglasögonen och tar en promenad på 45 min.

En man med hund tittar upp och hejar på mig.

Bara så där.

En äldre man på cykel lyfter upp huvudet och tittar lite forskande på mig.

Det var all.

Jag fixade det, och jag lever!!!

Nu håller jag tummarna att det växer lite mer.

Särskilt fram i luggen.

Och gärna tjockare mitt uppe på huvudet baktill.

För min nacke är tjock. Mörkt tjockt hår.

Tjockare än jag hade tidigare.

SMINKADE RESPEKTIVE TATUERADE ÖGONBRYN SAMT EYELINER UNDER OCH ÖVER ÖGAT

FIRAR 2 ÅR

Den 14 juli 2016 var jag i Uppsala och tatuerade ögonbryn samt eyeliner över och under ögonen.

Jag har helt glömt lägga upp bilderna därifrån här inne på min blogg.

Kopierar texten som Helena skrev i deras blogg.

Idag var Anneli hos oss på Creative Makeup By Her i Uppsala igen, men den här gången var det inte för sminktips och produkter utan för permanent makeup! :)

Titta så fin hon är, och vad grymt duktig Annika är:

Vilken skillnad va? Världens underbaraste person, både på insidan och utsidan :) ♥

Ni kan boka tid för permanent makeup direkt på vår hemsida, och priset för allt detta som Anneli har gjort är 9500:- (ögonbryn, eyeliner medium uppe + eyeliner nere) men har man alopecia så kan man få ögonbrynen betalda av landstinget.

Kommer ni ihåg sminkningen på Anneli som har alopecia som jag visade er i april? Ni kan läsa det inlägget här där jag visar före och efter och skriver om sminktips för personer som inte har ögonfransar eller ögonbryn.

Jag kommer knappt ihåg tiden innan min tatuering.

Känslan att se ut som ett spöke kommer jag dock alltför väl ihåg. Så hemskt att se sig själv i spegeln. Badlakan och saronger hängde jag upp på alla speglar. Ville inte gråta i onödan.

NY PERUK SOM SITTER UTAN TEJP. SÅÅ GLAD.

ÄNTLIGEN ÄR DAGEN D HÄR!

Jag har äntligen fått min peruk som sitter perfekt. Utan att klia och sticka.

Ingen tejp behövs och håret är så mjukt och gosigt.

Under denna kan mitt hår växa ut, om det nu vill. Vilket jag hoppas och önskar, så klart.

Min frisör och jag bestämde att denna ska vara lång, min förra som blev helt fel i storlek klippte jag i en längre page med kort lugg. Dock trivdes jag aldrig i den frisyren.

Hellång lugg har jag aldrig haft. Det går ju alltid att klippa kortare om jag inte trivs med den.

Håret lockas och jag får lite spray i det.

För som min frisör säger kommer jag att pilla rätt mycket med det ikväll hihi.

Min man kommer för att hämta upp mig och reagerar inte då han ser mig.

Så olik mig är jag alltså i detta hår.

Jag testar att sätta håret bakom öronen. Det ser bra ut och känns bättre. Är inte van med en lång lugg som är i vägen ju.

Mina virvlar i luggen saknar jag dock. Nu ligger luggen så platt.

Över natten ska jag prova att blöta luggen lite och dra bakåt med en klämma.

För jag måste ju vara rädd om knutarna. Får inte sätta klämmor där fick jag höra. Bäst att lyda så denna håller länge nu.

Tyvärr, är den lite stor. Inte ner över öronen, tack och lov.

Men det blir veck över huvudet, de känns när jag drar handen ner över håret.

Så det finns lite justeringar innan jag kan få till min perfekta peruk.

Tänk vad skönt att ha ett mått. Då kan jag bara välja andra färger och lite slingor och sen välja mellan perukerna.

Nu har jag gjort om benan och dragit bort luggen från ansiktet.
Hmm, inte så snyggt men så mycket skönare än att inte se nåt ;)

Denna peruk är en måttbeställd äktahårsperuk med Miranda stomme.
En barnperuk från Gemtress

MIN FINA RYGGSÄCK

En ung tjej med alopecia gör så fina tygtryck.

Ett läckert ansikte utan hår:

Jag valde en rosa liten ryggsäck som jag redan använt många gånger.

Visst är den fin, och så duktig hon är som gör dessa! 

Hon trycker på tygkassar, t-shirts .

På årsmötet berättade hon hur hon börjat i liten skala med att trycka.

Nu är det så roligt att hon trycker på allt hon kommer över.

Jättebra gjort av Wilma Fors.

Hon har varit med i expressen, så stark och snygg!

Wilma Fors, 19 år med Alopecia

Så här skrev hon på vår facebooksida i december 2017:

Jag heter wilma fors och är 18 år! Jag har alopecia och jag har ett UF företag som jag säljer kläder bland annat, men det jag bestämt mig är att jag ska sälja armband gällande alopecia! Jag vill hjälpa till på det sättet jag kan så jag kommer ge 80% till läger för barn med alopecia, resten kommer gå till frakt samt material kostnader. Jag tycker det är jätte viktigt att kunna prata om känslor och tankar med någon som varit med om samma sak. 
Det här är inte reklam för mitt UF företag utan vill se va ni säger! Finns i massa olika färger och texten är ”alopecia is a Journey” men man kan även bestämma texten själv. 100kr för ett armband! ❤️

ÅRSMÖTE MED ALOPECIFÖRBUNDET OCH MINGEL MED CARL LUNDH

SAS RADISSON I SOLNA

Att hotellet ligger i närheten av Friends Arena syns väl.

Sverige - Tjeckien

På väggen ovanför sängen sitter denna tavla - resultatet 13

En flaska rött och röda rosor vid detta lilla bord njuter vi av och firar vår dag.

Min rosa outfit syns i lampan.

Cerise sjal från Christine Headwear och en topp i matchande färg.

Då vi checkar in får vi frågan om vilken våning vi vill bo på.

Det är första gången vi är här säger vi.

Då bokar jag in er högt upp, säger receptionisten och ler.

10:onde våningen har en magnifik utsikt. 

Mina tårar rinner när håret faller.

Snälla, säg att jag gör rätt nu.

Min man tröstar och säger att jag är vacker som jag är. Och att det kommer växa ut igen.

Snart måste vi raka dig igen, då peruken sitter med vacuum.

Lite hår har fastnat på axeln.

På golvet ligger det desto mer som vi sköljer ner i duschen.

Jag vill inte titta mig i spegeln.

Duschar och torkar mig.

Smörjer in mig men undviker att smörja in huvudet. Det får jag göra ikväll.

Nu åker peruken på och vi går ut för att äta och fira vår 6-årsdag.

Vi träffades fredagen den 13 april.

Då hade vi varit ifrån varandra i 29 år - en ungdomskärlek som blommat upp igen!

Kvällen avslutas med en drink och champagne på hotellet.

Jag har bestämt med 3 kvinnor från Dalarna som jag ska äta lunch med.

De shoppar i centret där vi bor i hotellet.

Klockan 13 är det dags för årsmöte med alopeciförbundet.

Det drar över på tiden då alla är så engagerade.

2 unga tjejer berättar om sina projekt att få in pengar till förbundet.

Den ena, 15 år, stickar lovikkavantar. Både för bröst- och prostatacancer samt för alopeci.

Den andra, 19 år, trycker upp kläder och väskor med ett ansikte - utan hår.

Jag föll för en rosa ryggsäck. Liten och smidig.

Foto kommer senare.

Efter mötet var det fika och sedan fortsatte mötet med Carl M Lundh.

En modell fick olika peruker. De lockades, sattes upp i olika uppsättningar och de som ville fick prova.

Det avslutades med mingel, champagne och snittar.

Alla får vi välja en påse med innehåll från Christine Headwear.

Jag väljer en sjal i rosa/gult med knytband.

Innan vi åker hinner jag prata med en tjej från Carl M Lundh i Malmö.

Jag berättar om mitt problem med peruker, trots måttbeställda och uppsydda i Thailand.

Hon ska kontakta Hedda och Terese. Säger att både Västerås och Stockholm är nära, så någon kanske har varit med om ett liknande fall och kan hjälpa till.

För jag är inte ensam om mina problem: litet huvud, känslig mot ALLT!!

Vilken helg!

Så många gulliga tjejer jag mött.

Varför måste Sverige vara så stort?

Jag var själv från min ort.

RAKA ELLER INTE RAKA...?

Jag velar och velar.

Min alopecia universalis har gått tillbaka lite.

Ögonfransar och ögonbryn samt lite hår har kommit.

Men du lossnar både hår och ögonfransar.

Att fota i ett badrum med grönt kakel ger väldigt konstiga färger.

Så här ser mina tomma fläckar ut idag.

VÅRFÄRGER PÅ HUVUDET

VISST SKA MAN LYSA UPP NÄR DET ÄR VÅR

Jag provar kläder inför helgens årsmöte med Alopeciföreningen.

Under bilresan vill jag ha mjuka kläder och sparar på min peruk är tanken.

Så denna nyinköpta sjal i knallig cerise färg frånn Christine får pryda mitt huvud. Tillsammans med en träningstopp i nästan samma ton tillsammans med svarta jeans och en svart kofta och mina snygga stövletter kommer jag känna mig snygg när vi traskar in på hotellet. 

Mötet hålls på SAS Radisson i Solna

Först hålls årsmöte och efteråt blir det mingel och fika.

Carl M Lund visar nyheter och bjuder på inspiration och frisyrtips.

Jag har bokat upp med några tjejer från Dalarna att vi ska äta lunch tillsammans innan mötet börjar.

Det ska bli jätteskoj att få träffa några i samma sits då man ju är rätt så ensam i detta.

Årsmöte Alopeciförbundet Riks 2018

Välkomna på årsmöte i Stockholm Solna! Mötet börjar klockan ett och håller på ca 1,5 timme. Därefter bjuder förbundet på kaffe/te och något gott därtill. Från klockan tre kommer Carl M Lundh Stockholm bjuda på inspiration, nyheter, trender och frisyrtips. Modellen Emma, som själv har alopeci, kommer att medverka tillsammans med duktiga frisörer. För dig som vill mingla vidare bjuder Carl M Lundh på lite tilltugg och dryck från 17:00 fram till 18:00.

Tid: Lördag 14 april 13:00

Plats: Park Inn by Radisson Solna, Hotellgatan 11, Solna

LJUSA LOCKAR OCH LÅNG MÖRK NACKE

Jag känner och gosar med det lilla hår jag har.

I nacken är det långt. Jag drar fingrarna igenom det och det är LÅNGT mellan fingrarna.

Långt och svart.

Luggen är mjuk. Trots att det lossnar mer och mer hår där.

Det är några ljusa lockar kvar mitt uppe på huvudet. 

På kvällarna och nätterna känner jag på de hårstråna.

Hur sjutton ska jag göra?

Jag velar och velar.

Nu skiner solen, och då kan jag ha en kebba på.

Stora hörlurar förvillar, liksom solglasögon.

Så jag kör nog så ett tag till.

I väntan på att jag ska bestämma mig...

RAKA ELLER INTE RAKA?

Jag funderar fram och tillbaka.

Ska jag raka huvudet, så jag kan ha min freedom wig.

Min nyaste peruk är ju för stor.

Kanten fram i luggen är jättevass och viker in sig emellanåt.

Jag får skavsår i pannan av den.

Sen syns det att den är för stor på höger sida vid örat.

Om det blåser till utomhus eller om jag sätter upp håret ser man rakt in under peruken.

Detta trots att det finns en liten del att vika in.

Är den för stor så hjälper inget.

Vakuumet fungerar inte i min freedom nu när jag har lite hår.

Igår bestämde jag mig för att klippa håret. Själv.

Det hår som växer, växer minsann rejält.

Men. De kala fläckarna blir större och fler.

Så för att det inte ska vara så stor skillnad mellan fläckar och hår fick saxen jobba lite.

Med en handduk i handfatet föll stora tosor av hår ner. Mörkt och ljust blandat.

Jag försökte klippa in och upp det för att följa huvudformen.

Tänker att min svärdotter får jämna till det när vis ses nästa gång. Utbildad frisör som hon är.

Min fina Tintinlugg som jag älskat så har tunnats ut, så för att må bättre när jag ser mig i spegeln kommet detta bli bra. 

Den är nu kortare och ser automatiskt fylligare ut.

Inte världens bästa foto, en tandborstande nyklippt. Hihi :)

Efter att idag provat min peruk igen bestämde jag mig för att ringa till frisören och boka en tid.

Kanske går det att klippa luggen annorlunda på höger sida så tomrummet inte syns.

Redan på onsdag, om 2 dagar alltså, får jag en tid.

Klockan 11.15 ska jag vara där.

Håll tummarna nu att hon kan fixa till detta.

Nu när det börjar bli varmare ute kan jag ju inte längre gömma mig bakom, eller rättare sagt, under en mössa längre.

NY PERUK - IGEN

Idag är både Therese och Hedda med för att klura ut hur min peruk kunde bli för stor.

Trots att den var måttbeställd.

Hedda har en teori: Kanske har syerskan i Thailand töjt ut den då hon sytt den.

Hållit ett finger innanför.

Haft den på en för stor perukstock.

Jag ställer då frågan, för säkert femte gången: Varför finns ingen frisör med som talar om att peruken måste lämna fabriken i den storleken den är beställd i.

Varför har ingen tänkt på det?

Måste jag åka ner och förklara, på Thailändska???

Hedda mäter mitt huvud, från panna till nacke.

Från öra till öra.

Från tinning till tinning.

Alla mått stämmer som skickades in när peruken beställdes.

Hedda ringer till Lund och frågar lite mer.

Peruken som passar på mitt huvud är en barnperuk.

Jag får prova den igen.

Den sitter fast!

Men är för stor. Går ner för lång i nacken, för långt ner över öronen och är för stor över huvudet.

En BARNPERUK!!!

Hedda målar med en svart kajalpenna konturerna efter min peruk.

Jag får ett uppvärmt "tefat" över huvudet som 4 händer trycker ner den.

Både Therse och Hedda målar på den efter kajalstrecken innan den torkar och blir vit.

Nu måste vi ta bort den säger Therese. Nej vi väntar ett tag säger Hedda.

Till slut är den helt vit och lite lite varm, från att ha varit genomskinlig och jättevarm.

Då ska de ta av mig den.

Den sitter som berg.

Den går inte att rubba.

Värst är det vid pannan.

De drar. Vickar. Drar.

Jag skriker AJ!!

Ett tag tror jag att de måste skära bort den.

Det gör ont!!!

Men fortsätt säger jag.

Det kommer bli bra.

Precis som när man föder barn.

Det gör ont, men kommer nåt gott ut.

Therese klipper och klipper. 

Sen lockar hon den.

Jag har lite hår kvar.

Tål inte tejp.

Så hon syr i en stor klämma i nacken.

Och en stor klämma snett på vänster sida, där jag fortfarande har rätt mycket hår kvar.

Peruken håller inte med klämmorna när jag kommit hem.

Den åker ner mot höger öra och skaver nåt enormt!

Varför måste kanten vara så vass??

Efter en fråga på fb:s alopecisida får jag hjälp direkt.

Det finns Compedplåster man kan sätta örat för att inte förvärra.

Min tanke är att sätta plåstret på peruken.

Att ta en selfie är inte min grej.

Men redan andra dagen har jag fått till min snedlugg.

Jag skickar bilden till min frisör, och snabbt kommer svaret.

Snygging!

Hon är för go´. Och alltid så peppande!

Jag får till klämmorna så den sitter rakt.

Helt perfekt.

Utan skav.

Känner mig helt OK idag.

Jag törs säga det.

Jag känner mig snygg, även fast fotot inte gör rättvisa.

MITT ÄLSKADE HÅR LOSSNAR - IGEN!!!

 Jag kan inte sluta gråta.

Står i köket och min man kommer ut och säger "vad mycket småhår du har på tröjan".

Då tar jag tag i håret mitt på huvudet lite försiktigt. Ser hur mycket hår jag får mellan fingrarna.

Drar och drar. Lägger allt på arbetsbänken.

Det blir en hel hög.

Känns inte alls när stråna lossnar.

Tänk första gången när jag hade långt hår. Då syntes stråna mer när de lossnade.

---------------------------------

Här är vänster sida.

Min blonda sida.

Höger sida, den mörka, har mer hår.

Baktill börjar det lossna mer neråt nacken.

Vid nacken är det tjockt och mörkt forfarande. 

Mitt uppe på huvudet har jag en liten tuppkam.

På var sida om den växer små små ljusa strån. Men de vill inte bli långa.

Lossnar och växer någon mm igen.

Varje morgon när jag tvättar ansiktet tvättar jag huvudet också.

Blöter in allt hår och torkar sen med en handduk över handfatet.

Då lossnar alla strån.

Jag gör så varje morgon nu, allt för att slippa se alla strån på mina kläder och på soffan.

Små korta ljusa lyser de upp, och gör så ont!

Gnugga med handduken, gärna lite hårt. För allt som är loss ska bort ändå.

Vill det växa så sitter det fast.

Det har jag lärt mig nu.

Första gången ville jag inte röra stråna.

Sitt kvar var min enda tanke.

Men de dog ju. Såg livlösa ut och blev som shinto.

Bättre att hjälpa till med handduken nu.

Jävla skitsjukdom!!!

Bara jag varit till min frisör med nya peruken ska jag raka av mig allt hår.

Vill använda min dyra fina peruk från FreedomWigs. Den som sitter med vakuum. Som jag känner mig säker i. 

Och som alla säger att jag är så snygg i.

Nu är självkänslan i botten.

Jag vill knappt gå ut.

Stressad över håret till max!!!

Här är ett foto från en sommarkväll 2015, på klipporna med ost, kex och vin.

Håret bara satt där. Ingen tanke på att ens göra nåt åt det efter ett kvällsdopp...

Så enkelt allt var då.