SMINKADE RESPEKTIVE TATUERADE ÖGONBRYN SAMT EYELINER UNDER OCH ÖVER ÖGAT

FIRAR 2 ÅR

Den 14 juli 2016 var jag i Uppsala och tatuerade ögonbryn samt eyeliner över och under ögonen.

Jag har helt glömt lägga upp bilderna därifrån här inne på min blogg.

Kopierar texten som Helena skrev i deras blogg.

Idag var Anneli hos oss på Creative Makeup By Her i Uppsala igen, men den här gången var det inte för sminktips och produkter utan för permanent makeup! :)

Titta så fin hon är, och vad grymt duktig Annika är:

Vilken skillnad va? Världens underbaraste person, både på insidan och utsidan :) ♥

Ni kan boka tid för permanent makeup direkt på vår hemsida, och priset för allt detta som Anneli har gjort är 9500:- (ögonbryn, eyeliner medium uppe + eyeliner nere) men har man alopecia så kan man få ögonbrynen betalda av landstinget.

Kommer ni ihåg sminkningen på Anneli som har alopecia som jag visade er i april? Ni kan läsa det inlägget här där jag visar före och efter och skriver om sminktips för personer som inte har ögonfransar eller ögonbryn.

Jag kommer knappt ihåg tiden innan min tatuering.

Känslan att se ut som ett spöke kommer jag dock alltför väl ihåg. Så hemskt att se sig själv i spegeln. Badlakan och saronger hängde jag upp på alla speglar. Ville inte gråta i onödan.

TATUERING/PIGMENTERING

SMINKÖS PÅ PLASTIKEN 

Så trött imorse då jag stod framför spegeln, ändå börjar jag med att göra iordning mina lösögonfransar...Typ samma känsla som att måla på mascara då jag jobbade.

Nu är jag ju sjukskriven och brukar inte sminka mig så här tidigt på dagen.

Men att lära mig få dit fransarna snyggt var väl det som triggade mig.

Jag har tidigare kontaktat Plastikmottagningen och hon som pigmenterade mig efter min förebyggande bröstoperation. 

Den pigmenteringen behöver bättras på, fast det gjorde fasiken så ont!!!

Hon ringde mig nu på förmiddagen och vi kom att prata om hur jag mår idag.

Hon mindes att hon nyligen talat med en läkare på Hudmottagningen om att de remitterat patienter till Kerstin Rapp för att tatuera ögonbryn.

Jag har inte fått någon sån info. 

Har bara sökt själv och kostnaden för ett par 3D-ögonbryn kostar 4.000 kr HÄR

Malin pushade på mig att kontakta Hud och fråga mig för. Så att detta inte fallit mellan 2 stolar.

För som hon sa, råkar man ut för cancer som ju kan jämföras med Alopeci med tanke på håravfall, så har de ett skyddsnät redan från start.

Alopeci är en så liten och osynlig grupp.

Nu är vår sjukdom inte dödlig som cancer kan vara.

Men psykiskt är känslan densamma då man ser allt hår falla från huvud och kropp.

Hon peppade mig och fick mig att avstå allt typ av tatuering före vår solsemester.

Så långt hade inte jag tänkt själv.

Sen blev hon även nyfiken på mina lösögonfransar.

Hon använder sig nämligen av dessa varje dag. Både billigare och enklare än att måla mascara tycker hon.

Måste kanske tillägga att vi fick väldigt bra kontakt då jag tillbringade många tillfällen på britsen under hennes nålar.

Kanske ska uppdatera mig till dessa Spiderwebs inför ett boende på Spider House :)

STARK FILM OM ALOPECIA OCH FUNDERINGAR KRING FRANSAR OCH BRYN

2 starka tjejer som valt bort peruken helt!

Det handlar detta klipp om som visades i våras på TV4. Och jag kommer ihåg att jag såg det, men fattade inte så mycket. Kände inte till denna sjukdom alls då.

8 månader senare satt jag där. Håret föll av i stora testar.

1 månad senare var ALLT hår borta.

Jag gråter när jag ser dokumentären i detta inlägg, hur den ena tjejen drar bort sitt hår...henne sambo hjälper henne att raka bort det sista.

Fast jag nyligen själv varit precis här, gråter jag. Jag trodde att jag skulle vara stark. Men minnet kommer nog alltid göra ofantligt ont. 

Håret som är vår styrka.

Alopeci I Malou efter tio

Jag skulle göra allt för att få tillbaka mina ögonbryn och ögonfransar.

De var värre att förlora.

Håret går att "leva utan". Peruk, sjal, mössa, keps...

Men ögonen och ansiktet.

Vår personlighet. 

Jag ser aldrig pigg ut längre, trots att jag försöker måla ögonen med kajal och mörk ögonskugga för att försöka få det att på håll efterlikna ögonfransarna jag en gång hade.

Ögonbrynen är lättare att få till, även fast de inte alls liknar de jag haft.

Paniken varje morgon, varje dag. Då jag glömt måla mig. Eller glömt att ta på mig något på huvudet.

Stressen över att någon ska se mig. 

Ibland vill jag bara gå ut som jag är.

Berätta om min sjukdom. Att det inte är cancer.

För det tror de flesta, nästan alla, då de får höra att jag tappat allt hår på huvudet.

En kompis jag träffade nyligen var så säker på att jag gick på cellbehandling, med tanke på vår sjukdomsbild inom familjen.

Trots att en annan vän förklarade att det inte var så, var hon inte säker förrän hon träffat och pratat med mig själv.

Jag väntar och väntar på svar från Hudmottagningen. En remiss att få hämta ut och prova lösögonfransar. 

Är det någon som läser här som har provat lösögonfransar? Går det bra? Har ni de på varje dag?

Finns det olika längder på dem? 

Går de att ha med peruken på, eller blir det för stajlat, som inför en fest?

Idag är det snöblandat regn ute. Om jag då sminkar mig är jag orolig att allt ska rinna nerför mina kinder. 

Finns det ögonskuggor och kajal som är lite vattenfasta???

Och ögonbryn, hur ska man få de att sitta en hel dag?

Jag har aldrig målat mina förut, har haft så mörka.

Nu då jag måste måla dit de kommer jag på mig själv att klia mig i pannan och över ögonbrynen. 

Min mor och syster, liksom de flesta av mina kompisar, målar dagligen sina ögonbryn. De är då vana att inte rör dem...

Det är så mycket som är nytt. Annorlunda. Konstigt. Jobbigt!!!

För 3 månader visste jag inte vad Alopecia var!

Än mindre att jag skulle drabbas av den värsta varianten, Universalis. 

Det konstiga är att det inte följer några regler. På höger hand och fingrar är alla små fjun borta. Inte på vänster.

Vänster öga har mycket färre fransar än höger.

På benen försvinner det lite fläckvis här och där.

Nu är allt hår under armarna borta. Men under höger arm satt det kvar några strån längre.

Kroppen är ett mysterium i sig.

Och Alopecia ett ännu större.

KAJALPENNAN ÄR INTE MIN KOMPIS

Har sovit oroligt hela natten och redan 05.15 var jag klarvaken.

Orsaken är att jag ska på tjejfrukost idag. Hemma hos en kompis. Vi är alla sjukskrivna av olika anledningar och alla vet om mitt hårproblem.

Ändå är jag stressad.

Står framför spegeln och försöker måla med en riktig spetsig kajalpenna nära fransroten.

Känner mig som en clown då jag ser resultatet. 

Jag som aldrig använt kajal förr.

Drar några tag med mascaran för att få lite att fastna på de övre, som fortfarande ståtar med några ögonfransar.

Ögonbrynen börjar jag få snits på. Även om jag inte känner mig som jag, så får jag till en snygg form på dem.

Det tar 45 min att både kämpa med sminket och att reda ut peruken. Jag sprayar och sprayar syntethåret för att inte slita för mycket.

OM jag måste ta av mig peruken pga att den kliar för mycket, vill jag ha lite färg i ansiktet. Även glittrande örhängen. En fasad jag döljer mig lite under.

Förr målade jag mascara de dagar jag inte mådde bra.

Nu måste jag ju hitta på något annat.  Hitta något nytt. Hur jag nu ska kunna känna mig bekväm???

Denna skitsjukdom!

Jag vet att den inte är dödlig på något sätt. Att håret över hela kroppen oftast kommer tillbaka. 

Men ändå. Kan inte låta bli att jämföra med de som drabbas av cancer.

Vilket stort kontaktnät de får direkt. 

Jag vet, för både min mor och lillasyster har varit drabbade. Min mor lever enbröstad idag. Min lillasyster gick bort för 6 år sen.

Min moster genomgår just nu både cellgift och strålning då hon nyligen fått sin cancerdiagnos.

Bröstcancer med hög ärftlighetsfaktor - 87% dras vår släkt med.

Jag har en liten mössa i bambufibrer som värmer så skönt och är mjuk mot huvudet.

Den gör att jag står ut lite längre med peruken på.

Jag får alltid så ont över öronen. Peruken är lite tjock där och min frisör berättade då jag påpekade detta att många väljer att ha den ovanför öronen just för att slippa skavet.

Hmmm, känns inte så skönt det heller.

Jag ska träffa min frisör imorgon igen för att få den insydd - ännu mer.

Även om jag hade hittat en i small hade den varit förstor på mig enligt henne.

Är det verkligen inte vanligt med små huvuden? Eller har jag så extremt litet?

MINA STACKARS ÖGONFRANSAR...

Idag hatar jag alla speglar i huset.

För imorse fick jag för mig att måla ögonen.

Börjar som vanligt med höger, gammal vana. Där går det rätt OK både uppe och nere.

På vänster öga är det rätt tomt upptill sen dagen före julafton. Det går inte att få det att se riktigt snyggt ut.

När jag så ska måla fransarna under vänster öga får jag panik!!!

En ynka frans finns kvar.

Jag får panik. Oron sliter tag i bröstet.

Nej!!!! Jag har ju inget hår någonstans snart!

Försöker med en svart kajalpenna under det vänstra ögat. Men nej, det ser alldeles för hårt ut.

Suddar bort det med en våt tops.

Tar lite rouge på kinderna och så lite färg på läpparna.

Har inget val. Detta får duga. Orkar inte se mig mer i spegeln.

Jag känner mig ofta "vanlig" när jag går omkring hemma.

Sitter i soffan och pratar. Pratar i telefon.

Tills jag får se mig i spegeln. Då börjar tårarna rinna.

Detta är inte rättvist!

Häromkvällen satt vi framför TV:n och jag provade att göra 2 flätor av peruken.

Frågade om de ser ut som de andra flätorna jag har. Det tycker min sambo.

Då går jag fram till spegeln och tittar. Får se mitt ansikte. Backar snabbt och börjar gråta.

Det här är INTE jag!

På tisdag ska jag till min frisör igen.

Hon ska sy in peruken mer - igen.

Den är förstor bakom öronen. Jag kan ta tag med händerna och få tag i den då det står ut.

Men det syns inte under håret som tur är. 

Jag var hos frisören dagen före nyårsafton och då sydde hon in den samt satte i lite längder vid luggen för att få det att se ut som jag har lång lugg och inte hellugg. Hon klippte lite på helluggen. För som den är så går den ner under mina ögonbryn och kliar något så hemskt!

Och då jag nu måste måla dit ögonbrynen försvinner de direkt när jag kliar mig i pannan.

MÅLNING AV ÖGONBRYN AV EN VÄN

Sorgen är total!!!

Nu blir hålen större och större mellan stråna i ögonbrynen.

Även på vänster öga fattas många ögonfransar uppe och nere.

Nej, detta har varit min fasa!!!

En vän kommer hem till mig då hon slutar lunch och hjälper mig att måla mina ögonbryn.

Hon har själv ljusa så hon är van att måla dagligen.

Själv har jag så mörka att jag aldrig behövt måla de tidigare.

Så denna bild får jag nu spara som mall tills jag själv ska ge mig på att försöka få till ögonbrynen själv.

Flätorna är ett hår från Glitter. Jag har sytt fast ett bomullsband i pannan och samlat ihop det lilla extrahåret och gjort 2 lösa flätor.