Jag läste någonstans att man hela tiden flyttar fram gränserna för vad man själv trodde var möjligt när man drabbas av en sådan här sjukdom. Tappa allt hår!! I början trodde jag att jag skulle ha peruken på mig all min vakna tid, även i hemmet. Men hemma går jag ofta i sjal eller mössa, för att hålla värmen. Jag trodde att jag aldrig någonsin skulle visa mig utan hår, men för nära vänner tar jag av det jag har på huvudet och visar upp mitt nya jag. Ofta får jag leenden till svar. Klart jag är orolig över deras reaktion. Men det stärker mig att få visa upp mitt lilla kala huvud. Och jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna mig snygg i en sjal. För att inte tala om en turban. Turbaner är dyra, 450 kr styck på Carl M Lundh. Ändå äger jag 2 st redan.
Mina lösögonfransar ligger tryggt i en papperspåse uppe i badrummet. Hela 15 par!! 9 till ska jag få nästa gång jag är där.
Jag sitter och söker på badmössor. Vill ha nåt som sitter säkert utan att ramla av i havet, och som skyddar mitt känsliga huvud. Det finns med blommor i olika färger. Lyser upp. Känns det för tantigt? En badmössa för barn. Den borde ju sitta bättre på mitt lilla hårlösa huvud. Kanske en med en smajlis på? Det är faktiskt inte så farligt att se lite tokig ut ibland, variation är faktiskt också lite befriande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar