måndag 4 januari 2016

KAJALPENNAN ÄR INTE MIN KOMPIS

Har sovit oroligt hela natten och redan 05.15 var jag klarvaken.
Orsaken är att jag ska på tjejfrukost idag. Hemma hos en kompis. Vi är alla sjukskrivna av olika anledningar och alla vet om mitt hårproblem.
Ändå är jag stressad.

Står framför spegeln och försöker måla med en riktig spetsig kajalpenna nära fransroten.
Känner mig som en clown då jag ser resultatet. 
Jag som aldrig använt kajal förr.
Drar några tag med mascaran för att få lite att fastna på de övre, som fortfarande ståtar med några ögonfransar.
Ögonbrynen börjar jag få snits på. Även om jag inte känner mig som jag, så får jag till en snygg form på dem.
Det tar 45 min att både kämpa med sminket och att reda ut peruken. Jag sprayar och sprayar syntethåret för att inte slita för mycket.

OM jag måste ta av mig peruken pga att den kliar för mycket, vill jag ha lite färg i ansiktet. Även glittrande örhängen. En fasad jag döljer mig lite under.
Förr målade jag mascara de dagar jag inte mådde bra.
Nu måste jag ju hitta på något annat.  Hitta något nytt. Hur jag nu ska kunna känna mig bekväm???
Denna skitsjukdom!
Jag vet att den inte är dödlig på något sätt. Att håret över hela kroppen oftast kommer tillbaka. 
Men ändå. Kan inte låta bli att jämföra med de som drabbas av cancer.
Vilket stort kontaktnät de får direkt. 
Jag vet, för både min mor och lillasyster har varit drabbade. Min mor lever enbröstad idag. Min lillasyster gick bort för 6 år sen.
Min moster genomgår just nu både cellgift och strålning då hon nyligen fått sin cancerdiagnos.
Bröstcancer med hög ärftlighetsfaktor - 87% dras vår släkt med.

Jag har en liten mössa i bambufibrer som värmer så skönt och är mjuk mot huvudet.
Den gör att jag står ut lite längre med peruken på.

Jag får alltid så ont över öronen. Peruken är lite tjock där och min frisör berättade då jag påpekade detta att många väljer att ha den ovanför öronen just för att slippa skavet.
Hmmm, känns inte så skönt det heller.

Jag ska träffa min frisör imorgon igen för att få den insydd - ännu mer.
Även om jag hade hittat en i small hade den varit förstor på mig enligt henne.
Är det verkligen inte vanligt med små huvuden? Eller har jag så extremt litet?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar