MODELL FÖR EN DAG

VILKEN DAG!!!

Jag vaknar och tittar på klockradion, 6:46. OJ! Och jag känner mig pigg. Ligger och drar mig lite. Stänger av alarmet som står på 7.00.

Jaa, jag känner mig faktiskt pigg. Och förväntansfull!

Efter frukost och morgontoalett står jag nu och väljer peruk.

Jag tar den ljusa. Tar på min min bambumössa. Sminkar mig lite med svart kajal över och under ögat.

Trasslar ut håret lite och sätter i ny toupétejp vid öronen och i nacken.

När kommer de??

Mor och Uffe ska hämta mig 9.00 och klockan är bara 8.30.

Äntligen!

Vi åker mot Centralstationen och snart sitter vi på tåget mot Uppsala.

Tågfärgen slutar i Enköping där vi ska byta till buss.

Mor beställer en kopp kaffe och en kaka medan jag letar upp toaletten.

Tittar ut mot busstavlan och ser att vår buss ska gå om 1 minut.

Jag har hunnit dra upp byxorna ;) men mamma får lämna halva kaffekoppen och halva kakan.

Vi tackar, vinkar och springer ut mot bussen.

Vi stannar vid varje mjölkpall ute på vischan känns det som.

Äntligen är vi framme.

Jag tar fram min mobil och letar upp mejlet från Helena Rönnblad på I make you smile

Oooopppsss! Vi står ju på fel sida av järnvägen!

Jag trodde ju att vi skulle åka tåg hela vägen till Uppsala, men nu har vi gått av på bussterminalen.

Vi letar, går fram och tillbaka, upp och ner för trappor. Till slut hittar vi rätt och i den råkalla luften letar vi oss fram.

Stora skyltfönster med hennes sminkbord ska vi se från gatan...

JA! Där är det ju :)

Vi går in i värmen och blir varmt mottagna.

Jag får ett par urgulliga tofflor på fötterna och Helena gör varsin kopp kaffe till oss.

Visar in oss till sminkrummet med panoramafönstren.

Nu får jag lite panik!

Alla som går förbi kan se in.

Och här ska jag sitta. Utan peruk!

Nej, jag förklara läget och får ha peruken på mig.

Först tar hon bort mitt smink. 

Sen går vi in till hennes fotostudio och fotar mig med och utan peruk.

Så proffsigt! Både sminkös och fotograf.

Hon börjar med att lägga en primer och sen en foundation som grund för sminket.

Efter det börjar hon trolla fram mina ögonbryn. Ja hon trollar faktiskt!

I hennes händer finns ett trollspö. 

Jag får fram ögonen och nästan ögonfransar.

En 3:a på var sida med brunt puder. 

2 fingrar från näsan en rosa rouge. Börjar på kinden, drar sen utåt/uppåt mot tinningen. Som Nike-symbolen säger hon :)

Det mörka pudret lägger hon även på alla dalar - båda sidor om näsan, från mungiporna och ner.

Lite ljust puder lägger hon på höjderna - kindbenen, näsroten under ögonbrynen, på hakan och under kindbenen.

Läpparna får en aprikos färg. Först med läppenna för att markera konturen. Senare kan läpparna målas på med läppsylet.

En frisk spray av grönt te avslutar allt.

Det hon kan åstadkomma med smink är helt otroligt!

Det lyser om mig då hon är klar.

Mina ögonbryn är så snygga. Jag kan inte sluta luta mig fram mot spegeln för att kolla.

Köper med de viktigaste produkterna hem...vad är viktigast? Helena rådgör, berättar och föreslår.

1.700 kr går det på. 

Jag har sån huvudvärk. Tänker bara på vatten. Då påminner mor mig att vi inte ätit lunch än, och klockan är över 15... Inte så konstigt att huvudet protesterar.

Så nu letar vi oss tillbaka mot Centralen där mor sett en galleria.

Oj, galleria för mig är nåt stort. Här finns...inte mycket.

Hittar Taco Bar och beställer 1 stort glas vatten för att svälja ner en Alvedon med.

Quisilladas och en päroncider tar jag. 

Mor tar samma fast utan cidern. Mmmm så gott det smakar!

Tittar på klockan och inser att vi måste dra. Lite kvar på tallriken och i glasen.

Det blåser småkallt och är så rått så vi söker skydd inne på Centralen.

Mor vill leta efter en bok till Uffe och vi hittar en bokhandel en trappa ner.

Ooopppsss! Klockan går fort igen.

Vi skyndar oss upp och ut för att leta upp vår buss som ska gå från C4.

Vi hittar massa B avgångar.

Ut mot gatan finns bara en massa A:n.

Frågan en kvinna som står och väntar. Jaaa, där borta går landsortstrafiken. Men om det är C vet jag inte. 

Nu börjar det regna så vi skyndar bortåt och det är C där :)

Nu så, mot Enköpings Central.

Vi stannar på ännu fler busshållplatser nu än på ditrasan.

Köer och stopp.

Till slut. Nu ser vi vår Central.

Kliver av bussen och går in.

Va??? Vi är 10 minuter försenade. Vårt tåg har gått.

Jag bokade ju biljetterna via SJ.

Ser oss omkring. Ingen personal någonstans.

Endast en kiosk och en stängd frisörsallong. Och så en handikapptoalett.

På monitorn står att nästa tåg går om 17 min.

Vi går ut och ner och upp på perrongen. Fy sjutton så kallt!

Saknar långkalsonger nu.

Tåget rullar in i tid och vi letar på vår vagn.

Upp i salongen ska vi. Men, på våra platser sitter det folk.

Jag visar upp min E-biljett och säger att det är våra platser.

Mannen längst ut tar upp sin mobil och visar att det är deras platser.

Dubbelbokat??? 

Då kommer jag på!! Detta är ju inte vårat tåg. Vi har ju inga sittplatser på detta...

Ser att platserna bakom är lediga och säger lite käckt att vi sätter oss där.

Tittar på mor, men hon fattar inget.

Sen hänger hennes hjärna med. Sch!!! Säger jag. Vi låtsas inte om nått!!!

Väl hemma igen 20.00 Både Peder och Uffe hämtar upp oss.

Jag är helt slut. Tom i huvudet.

Men Peder tittar beundrande på mig. Så snygga ögonbryn!! Har aldrig sett några mer perfekta.

Och ögonfransar, hur har hon gjort dem?

Trolleri med puder och skuggor :)

Får några bilder på mail av Helena. 

Och på detta syns sminkningen perfekt. 

GJUTIT AV MITT HUVUD

Sitter framför spegeln i bakre rummet, det helt utan insyn.

Terese kliar sig i håret och vet inte riktigt hur hon ska göra.

Jag ska nämligen prova om det finns någon färdig hätta som passar mig. Både storlek på huvud och ovanför öronen.

Så här ser de första vi provar ut. Ingen sitter hundra bra. Men storlek 53 är rätt OK.

Eller inte rätt OK..för stor och bubblig på huvudet...

Rose-Marie som gör sin allra sista dag på salongen kommer in och hjälper oss lite. Hon öppnar en låda och tar fram hättor som är för cyberhair.

Och titta här, storlek 21 sitter som en smäck.

Tereses och Rose-Marie hjälps åt att markera och mäta mitt huvud åt alla håll och kanter.

Jag får känna på en peruk med ett hår jag glömt namnet på...Vital Hair...men det är lika mjukt som cyberhair. Skillnaden är att det går att staila mer.

Även virvlar och min önskade bena markeras.

Medan en plasthätta värms upp får jag puder på huvudet.

Den första hättan glömmer Terese att göra hål i!

Så en lång väntan blir det igen, då det tar tid att värma upp plasten.

Rose-Marie frågar om jag vill ha prinsesstårta och kaffe. Ja tack!

Hon bjuder på det idag eftersom det är hennes sista dag.
Passar mig perfekt just nu. Trött efter att ha suttit i frisörstolen i 2 timmar.

Jag passar att smita på toaletten innan det är dags för nästa inprovning.

Både Hedda och Terese står och trycker för att forma hätta exakt över mitt huvud.

Terese målar sen mina huvudmarkeringar på hättan innan den stelnat och blivit helvit.

Nu är jag så trött att jag ber om att få en ny tid, en annan dag, för att fortsätta.

Hårfärg, längd, frisyr...Orkar bara inte mer nu.
3 timmar och 45 minuter får duga!!

MÖRK KORT PERUK - FÖR MYCKET JOBB

Jag blir inte kompis med min mörka peruk. Cyberhair är helt underbart. Men allt på peruken måste stajlas. Och jag som de senaste åren valt att ha mitt hår långt med sidbena och lång lugg då jag inte orkar/kan hålla upp armarna för att blåsa och fixa med en frisyr. 

Och så är den för stor. Den trycker så över öronen.

Jag kan ta det partiet och lägga över öronen. Så den är för lång där. Inte konstigt att det gör så himla ont. Värken gör mig nästan bedövad där det trycker på.

Går nu omkring med min ljusa Pretty peruk med bambumössan under. Det är jag när jag ser mig i spegeln. Ljust och långt hår. MEN den kliar nåt enormt. Och så går det ALDRIG att dra fingrarna genom håret. Ja, jag vet att min frisör nämnde det första gången jag var hos henne. Alla långa peruker med självfall och lockar blir toviga. Så himla synd då jag älskar hur jag ser ut i denna.

Tidigare läste jag om en tjej som satt in extra hår i nacken, äkta hår. För att det inte skulle bli så tovigt. Smart. Men hjälper inte mig.

Nu håller jag tummarna för att få hjälp med en hätta som passar mig och mitt lilla huvud imorgon.

Jag har glömt att skriva upp vilket klockslag jag ska vara hos frisören imorgon. Så jag får hänga på låset kl 9.00 - eller ringa dem direkt då.

Rose-Mari gör sina 2 sista dagar nu innan hon går i pension. Och jag är så glad att jag hann få en tid så hon kan vara med och dela med sig av sina kunskaper.

De har några färdiga hättor som jag ska prova.

Funkar ingen ska jag få göra en avgjutning av mitt huvud.

Hårfärger väljs och sen tar det 3 månader innan jag får den. Kan ibland ta upp till 6 månader. Evig väntan.

NYTVÄTTAD PERUK

Står och tittar på min frisyr där den hänger på mitt wig-tree.

Cyberhair Haylee

Nytvättad igår kväll.

Nu ska jag försöka få till den, alldeles själv.

Var är du Terese, min frisör???

Klarar nog inte detta själv!!!

Så här är den uppbyggd med nät och gummi/plast.
Inget vasst och kliande. Sitter som en smäck.

Cyber Hair Haylee 

Jag sätter fast tuopétejp vid båda öronen och back i nacken.

Då sitter den på plats. Ändå känner jag emellanåt i pannan så den sitter 4 fingrar upp från ögonbrynen...när ska jag sluta med detta? Kommer på mig själv när jag gör det och börjar då klia mig lite i pannan. Ifall någon skulle råka se vad jag gör.

Denna toupétejp är kanon.
Både för peruken och för mina lösögonfransar.
Saxen är egentligen min pysselsax, men detta får väl anses som pyssel också. Att få allt på plats är ett pyssel i sig.

LUNCH PÅ STAN OCH TVÄTTAR PERUKEN

Dagens övning består i att åka ut till Jula med älsklingen. Så fort jag kommer in i butiken åker mina händer upp i pannan. Puh! Peruken sitter rätt. 4 fingrar från ögonbrynen (som inte finns...). Sen drar jag lite i nacken. Får ju inte göra så här. Frågar min älskling, som är min spegel. Han rättar till några strån i luggen. Säger sen att jag ser bra ut. Tack!!

Solen skiner och vi tar en cykeltur upp på stan för att äta lunch på Bishop. 

Cykla ät stressande. Ska peruken lossna. Jag vet att den sitter, men ändå är jag nervös. 

Äta på restaurang, med peruken på. Tack och lov ser jag ingen bekant då vi går in och tar ett bord. Jag sätter mig med ryggen mot restaurangen. Tittar ut genom ett fönster. Min älskling beställer mat medan jag går på toa. 

Sminkad och blingbling i öron och runt halsen. Känner mig lite säkrare då. 

Väl hemma igen tvättar jag mitt hår. Min peruk. Mitt cyberhair. 

Passar på att lufta huvudet. 

Solen skiner och jag blir sugen på en promenad. Min peruk är dyngsur. 

Just ja! Min ljusa peruk med tofsar kan jag ju ta på mig. Min bambumössa ligger bredvid och åker på. Så där, redo för en promenad. 

Peruk Pretty

Alltid chockar jag väl nån granne tänker jag och går leende nerför garagenedfarten. 

TVINNANDE URKLIPPNING

Jag sitter framför spegeln hos min frisör med min mörka peruk på.

Det är för mycket hår bakpå. I nacken blir det som en bulle. Jag vill ha lyftet högst upp istället. Går det att ordna? Kan Therese trolla? Ja så klart hon kan, min bästa frisör. 

Cyberhair Haylee

Hon börjar med underhåret. Tvinnar en tunn slunga och klipper 2 hack med urtunningssax. Jag förklarar att jag helst skulle vilja ha den 2 cm längre. OK, då tar jag ingenting på längden alltså, säger hon. 

Tunnar ut runt nacken, vid öronen, lite på höger sida av luggen. Som avslutning klippet hon upp överhåret. Nu ska jag tvätta håret för att få fram klippningen. 

När jag nu ska hinna det. Det tar ju så lång tid för nätet att torka. 

Jag berättar hur mycket jag hatar peruken. Hur jag saknar mitt långa ljusa hår. Och hon förstår! Jag kämpar med tårarna. Får inte gråta nu. Har sminkat mig för att gå vidare och fika med en vän. 

Therese börjar skratta, berättar nåt roligt och vänder min sinnesstämning. Hon är helt underbar!!

På golvet nedanför mig ligger en jättehög med hår. 

Hon visar med en spegel hur det ser ut bakifrån. Så snyggt! En litenmidja markerar nu var huvudet slutar och var halsen börjar. 

Cyberhair Haylee

Therese berättar hur stolt hon var då jag kom in i salongen förra veckan på mingelkvällen. Jag var så snygg i peruken. Åh, jag blir riktigt rörd där jag sitter. Min underbara fina frisör. 

Mitt hår verkar inte vilja komma tillbaka. Hon är yngre än jag. Jag hoppas att hon finns kvar så länge jag behöver peruk. 

Så här såg peruken ut i original. 

Nu kommer jag på att fotot är i Peders mobil... Men hittar en bild där man ser den JÄTTESTORA luggen. 

Inte så lik min frisyr efter att Therese satt saxen i den!!

LÖSÖGONFRANSAR - NÄR BLIR NI MIN VÄN??

Står framför spegeln i badrummet och jag är alldeles svettig.

Varför???

Jo jag kämpar med att få på mig lösögonfransar. Den vänstra hamnar perfekt på första försöket. Den högra däremot. Aaaaggghhh! Har nu bytt tejp 3 gånger!! Men det går bara inte. Så jag dyker ner i en ny förpackning och testar den högra därifrån. Nu åker min kofta av.

Nej, den vill bara inte. Vad gör jag för fel??

Drar och sliter i min topp för att få in lite sval luft.

Ger upp! Den högra får sitta lite sämre.

Sole skiner och jag kan gömma mig bakom mina solglasögon idag.

En skön promenad med en sol som strålar från en klarblå himmel.

Jag går förbi en granne. Han sitter mot husväggen - i bara shorts. Åh så ljuvligt!

Känner mig lite stärkt av den glädjen och vågar mig faktiskt in på Blomsterlandet - utan solglasögonen på.

Köper lite penséer, påskliljor och murgröna. Jag blir så glad av växter och blommor. De får mig glömma det jobbiga jag nyss kände.

Så med spänstiga steg går jag hem och plockar fram jord och krukor.

Jord under naglarna - det bästa jag vet.

Och sen glädjen i att se det vackra jag planterat.

Nu känner jag att magen börjar kurra. Över 14, inte undra på.

Så jag värmer snabbt lite rester från igår. Tar med mig tallrik och ett glas vatten och sätter mig ute vid kafébordet och äter. Längst in mot husväggen. I skydd mot insyn. 

Och det ÄR varmt. Brun sedan semestern är jag, så shorts och ett linne åker på.

Lite kalla vindar sveper förbi emellanåt. Men så ljuvligt!!!

Senare ikväll ska jag på middag och tjejkväll - därav lösgonfransarbekymret.

VÅRENS NYHETER FRÅN CHRISTINE HEADWEAR

Trots att jag var så nervös blev mingelkvällen helt underbar. Så härligt att träffa andra i samma sits som jag. Alla såg ut att ha äkta hår 😊 Och på slutet provade vi vårens nyheter och vi fick se varandra utan peruker. Som någon sa, det känns som vi känt varandra länge. Bra betyg och ett härligt gäng 💖

Äppelcider, Päroncider, rött- och vitt vin. Och så massa gott tilltugg. 

Vi fick prova vårens nyheter och med 20% rabatt köpte jag en ny buff från Christine. 

Gammelrosa med knyt. Jag älskar att ha en lång hänga ner över axeln. Som om jag har en lång fläta, som förr.  

KÄMPAR MED SMINK OCH PERUK

Hej och hå!

Det är inte lätt att göra någonting överhuvudtaget med bara tumme/pekfinger att använda på höger hand.

Jag började i tid imorse för att bli kvar innan det är dags för kvällens mingel på Carl M Lundh tillsammans med andra hårlösa.

Från noll färg och hår till halvklar.

 

Nu ska peruken blötas och formas så den blir lite busig även baktill.

Min peruk är en med cyberhår. Äntligen har jag hittat en som inte sticker och kliar!!

Visserligen tycker jag om mig själv som ljushårig. Men alla som ser mig tycker jag är jättefin i detta mörka. Till och med min sambo har börjat vänja sig.

För min egen del lär det ta lång tid.

Jag som alltid varit blond, med långt hår. Så detta är en jätteomställning.

MINGEL MED ALOPECI

Imorgon ska ja få möta andra i min situation.

Det är min frisörsalong på USÖ som ordnar en mingelkväll för oss som är drabbade av Alopecia.

Jag bröt ihop igår kväll då jag kände på mitt huvud. Det är en tom kant på va 10cm runt om som är helt kalt. Hårkanten har flyttat uppåt. Mina tårar ville aldrig sluta rinna. Trots att min sambo gång på gång talar om hiur mycket han älskar mig. Att jag är vacker. Så gör det så ont. Inga ögonbryn som ger färg åt ansiktet. Inga ögonfransar som lyser upp runt ögonen. Inget hår att få sätta upp i en fin tofs...

Jag vill vara stark imorgon så jag kan få gå runt och mingla, dela erfarenheter och höra de andras berättelser. Jag ver att jag är den som senast drabbats.