Det är min frisörsalong på USÖ som ordnar en mingelkväll för oss som är drabbade av Alopecia.
Jag bröt ihop igår kväll då jag kände på mitt huvud. Det är en tom kant på va 10cm runt om som är helt kalt. Hårkanten har flyttat uppåt. Mina tårar ville aldrig sluta rinna. Trots att min sambo gång på gång talar om hiur mycket han älskar mig. Att jag är vacker. Så gör det så ont. Inga ögonbryn som ger färg åt ansiktet. Inga ögonfransar som lyser upp runt ögonen. Inget hår att få sätta upp i en fin tofs...
Jag vill vara stark imorgon så jag kan få gå runt och mingla, dela erfarenheter och höra de andras berättelser. Jag ver att jag är den som senast drabbats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar