Jag blir inte kompis med min mörka peruk. Cyberhair är helt underbart. Men allt på peruken måste stajlas. Och jag som de senaste åren valt att ha mitt hår långt med sidbena och lång lugg då jag inte orkar/kan hålla upp armarna för att blåsa och fixa med en frisyr.
Och så är den för stor. Den trycker så över öronen.
Jag kan ta det partiet och lägga över öronen. Så den är för lång där. Inte konstigt att det gör så himla ont. Värken gör mig nästan bedövad där det trycker på.
Går nu omkring med min ljusa Pretty peruk med bambumössan under. Det är jag när jag ser mig i spegeln. Ljust och långt hår. MEN den kliar nåt enormt. Och så går det ALDRIG att dra fingrarna genom håret. Ja, jag vet att min frisör nämnde det första gången jag var hos henne. Alla långa peruker med självfall och lockar blir toviga. Så himla synd då jag älskar hur jag ser ut i denna.
Tidigare läste jag om en tjej som satt in extra hår i nacken, äkta hår. För att det inte skulle bli så tovigt. Smart. Men hjälper inte mig.
Nu håller jag tummarna för att få hjälp med en hätta som passar mig och mitt lilla huvud imorgon.
Jag har glömt att skriva upp vilket klockslag jag ska vara hos frisören imorgon. Så jag får hänga på låset kl 9.00 - eller ringa dem direkt då.
Rose-Mari gör sina 2 sista dagar nu innan hon går i pension. Och jag är så glad att jag hann få en tid så hon kan vara med och dela med sig av sina kunskaper.
De har några färdiga hättor som jag ska prova.
Funkar ingen ska jag få göra en avgjutning av mitt huvud.
Hårfärger väljs och sen tar det 3 månader innan jag får den. Kan ibland ta upp till 6 månader. Evig väntan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar